Referat HIS Dam – Vanneberga IF/Kiaby IF 2 – 0
Då var det dags igen. Tredje matchen för Höörs IS nystartade damlag. Dagen bjöd på gassande sol, vindstilla och en av årets varmaste dagar. Jag är ganska säker på att temperaturen var över 30 grader när matchen väl var igång. Oavsett ålder eller nivå så är detta förutsättningar som inte är helt lätta att hantera.
I veckan och inför match pratade vi mycket om att vi måste våga spela bollen mer på marken och på mötande spelare. Ingen av oss var nöjda med spelet förra helgen men vi kunde alla enkelt komma överens i veckan om vad vi behöver förbättra. I vårt eget spel gäller de bara att våga för att bli säkrare medan i försvarsspel börjar det klarna mer och mer för tjejerna hur mycket mer fysiskt spelet är på seniornivå. Att ge sig själv verktyg för att anpassa sig till ett mer fysiskt spel pratar vi om mycket och jag tycker vi tar stora kliv hela tiden. Idag bestämde vi oss också för att värdera våra löpningar och presspel för att inte springa oss helt slut i värmen. Vi förstod också att det innebär att vi inte kan sätta pressen lika högt upp och så ofta som vi egentligen önskar och vill.
Till samling blev vi till slut 12st spelare. Lite för få om man hade fått önska men det är inte alltid lätt att få ihop hela livspusslet och även skador finns med i bilden. Men vad gjorde det idag. Jag är så tacksam för detta lag som ställer upp så för varandra med dessa förutsättningar. Få spelare i denna värme, blott tredje seriematchen på seniornivå så går vi in och gör jobbet för varandra. Tyvärr blir det en del otacksamma uppgifter för vissa spelare för vi behöver ju självklart byta och då får vissa spela på positioner som man inte är van vid. Men inte en enda gång hörde jag något negativ om detta utan alla gjorde det som var bäst för laget, Idag måste jag berömma Tindra, Michelle och Freja som blev de som drabbades mest av mina beslut. De fick spela på både 2-3-4 olika positioner och gjorde ett helt otroligt jobb precis som resten av laget.
Matchen i igår är många stora kliv framåt jämfört med förra helgen. Vi ligger mycket säkrare i våra grundpositioner och vi vågar spela bollen mycket oftare längs marken. Fortfarande har vi en liten tendens att lägga lite för många långa bollar men med Jossan på topp som hela tiden löper på dessa så förstår jag att man lockas att slå den. Första 30 minuterna i första halvlek tycker jag att vi är det bättre laget. Vi kommer till fler tydligare anfall både genom kombinationer och det långa spelet och vi står upp mycket bra i försvarsspelet. Jossan kommer runt ett par gånger och gör sig fri och vi vågar också utmana på kanterna genom Rebecka och Freja där vi kommer till inlägg och skottläge. Dock är motståndarna i inte ofarliga utan de jobbar sig in i matchen och när vi börjar tröttna sista 15 så är vi tillbakatryckta och får mes slå ifrån oss. De skapar och par bra chanser och hörnor som vi står emot mycket bra idag.
Andra halvlek liknar mycket som den första slutade. Vi är lite passiva och hamnar under tryck. Efter ca 7-8 minuter får det en trippelhörna som skapar mycket oreda men som vi fredar oss ifrån lite med andan i halsen men därefter är det precis som vi bestämt oss att nu är det vår match. Det känns som vi är det piggare laget och klarar värmen bäst. Bägge lagen blir ganska långa i både försvar och anfall men vi utnyttjar ytorna mycket bra och håller bollen inom laget på marken på 1-2 tillslag. Jossan fortsätter ligga högt upp och springer sig fri ett par gånger till i 2:a halvlek med ett par frilägen som belöning. En av gångerna blir hon fälld bakifrån i straffområdet med straff som resultat. Hon förvaltar den själv på bästa sett och 1-0 är ett faktum. En kort stund senare blir hon fri igen, denna gång från högerkanten och hon skruvar upp den i vänster kryss. Mycket skönt med en 2-0 ledning.
Resten av matchen är många slitsamma minuter i värmen och många är helt slut men inte en enda ger upp och viker ner. Fantastiskt att se. En talande bild är i 88 minuten, i ledning med 2-0 och vi går på kontring så gör Anja en 70 meters löpning i maxfart för att hinna upp i straffområdet för att väl där inse att backarna bröt bollen och då vänder hon helt enkelt och springer maxlöpning 40 meter hem igen och hinner ikapp motståndaren i mittcirkeln. Den inställningen som alla visade idag gör nog alla som tittade på matchen glada. Mig gör det i alla fall.
Nu ser vi fram emot nästa match och vi går vidare ödmjuka från denna vinst. För vi lär oss hela tiden, det är bara första året på seniornivå för merparten av spelarna men vi är definitivt på rätt väg
